Konstigt
Dear beloved!
OK lyssna.
Det mest märkliga tinget hände mig igår när mitt ex var på besök för att spana in min lägenhet som hon förresten inte har besökt en enda gång tills igår. I alla fall så hämtade jag henne nere vid stationen som jag lovat och när vi kom till lägenheten så tog hon sig en rundtur, vilket helt ärligt talat tar en rätt bra stund i min etta.
Efteråt så dedikerade vi vår kväll, eller närmsta halvtimme, åt att göra ett pepparkakshus. Det var lyckat till en början, sedan gick det utför. Jag tycker att det var en tråkig insident. Även om det var himla kul att skratta och umgås tillsammans med henne så var det tråkigt att se ens livsverk gå sönder.
Typiskt.
Saken som jag ville komma till, jag har en liten förmåga att prata mig runt det jag ska komma till. Jaja kom till saken nu. ok.
Jo, jag känner att jag äntligen kan umgås med mitt ex på ett vänskapligt plan och utan dem där känslorna som jag alltid har haft för henne, dem som gjort det så himla svårt att träffa henne och inte minst att träffa nya tjejer. Det känns så himla skönt, jag känner inte längre att jag Måste ha henne tillbaka utan det är bra som det är. Det fungerar och jag är lycklig, ha, jag är lycklig. Den ni. Den såg inte ens jag komma.
Förresten så var Polen ganska trist.
OK lyssna.
Det mest märkliga tinget hände mig igår när mitt ex var på besök för att spana in min lägenhet som hon förresten inte har besökt en enda gång tills igår. I alla fall så hämtade jag henne nere vid stationen som jag lovat och när vi kom till lägenheten så tog hon sig en rundtur, vilket helt ärligt talat tar en rätt bra stund i min etta.
Efteråt så dedikerade vi vår kväll, eller närmsta halvtimme, åt att göra ett pepparkakshus. Det var lyckat till en början, sedan gick det utför. Jag tycker att det var en tråkig insident. Även om det var himla kul att skratta och umgås tillsammans med henne så var det tråkigt att se ens livsverk gå sönder.
Typiskt.
Saken som jag ville komma till, jag har en liten förmåga att prata mig runt det jag ska komma till. Jaja kom till saken nu. ok.
Jo, jag känner att jag äntligen kan umgås med mitt ex på ett vänskapligt plan och utan dem där känslorna som jag alltid har haft för henne, dem som gjort det så himla svårt att träffa henne och inte minst att träffa nya tjejer. Det känns så himla skönt, jag känner inte längre att jag Måste ha henne tillbaka utan det är bra som det är. Det fungerar och jag är lycklig, ha, jag är lycklig. Den ni. Den såg inte ens jag komma.
Förresten så var Polen ganska trist.
Kommentarer
Postat av: Didde
Synd på huset! Håller med, polen var ingen hitt. Vi får köra hårt på Finladsfärjan nästa gång! :P
Trackback