Kan fortfarande inte förstå sakerna jag aldrig sa, jag har knappt rört telefonen 
för jag vet inte vem jag ska ringa, du är min lättnad och du
är den som får mig att gråta... 
Jag försöker klura ut något sätt att klara mig.
Så jag går ut om nätterna och går lätta gatan fram, jag vaknar upp skakandes, 
inte ensam men själv.
Jag behöver en guide som hjälper mig att komma tillbaka hem.. 
Vad kan jag säga... jag är inte okej... jag önskar jag vore..



Idag var jag ute och strövade i det gröna. Kände dofter från gräs, någon som 
eldade, kobajs och från alla växter som linné namngav.
Det var helt underbart, helt själv i den varma solen med min ipod i öronen 
och mina fake polo sport glasögon som jag betalade 
överpris för i mexiko.
Kolla in holsh.bilddagboken.se för bildbevis.

Tjolahopps!