Vart tog du vägen? Jag saknar dig så mycket, det känns som att det var en evighet sedan jag såg dig.. Hon sa att vissa dagar mådde hon skit. Vissa dagar vill jag bara ge upp och få leva som en vanlig kille. Jag förstår inte varför du måste vara borta. Ibland hittar jag mig själv väntandes vid telefonen för du var alltid den som fick mig lugn och som jag kunde prata med, men vad är det för mening? Jag vill att du ska veta att jag tycker det är jävligt sjukt att jag är kvar här, fast här, väntandes. Jag försöker att fylla all tid med vad som helst som hjälper mig från att inte ha dig i mitt huvud. Trött på att sitta och hata, och känna mig ganska värdelös. Det verkar som att en sak har varit sann hela tiden, Du vet inte vad du har föränns det är borta. Jag och resten av familjen här sjunger, vart tog du vägen?
Älskar dig och saknar dig mamma!
Varför är livet så orättvist......?